Oj oj oj vilken dag!! Våran kakadua gjorde ju illa sig igår kväll så det blev inget skriva då. Han började helt plötsligt bara att bita sig själv i magen och slutade inte. Till slut var det ett stort köttsår i magen och han hackade hejvilt. Jag var tvungen att stoppa honom i en handduk för att stoppa både bitandet och blödningen. Min kusin Marie var här och tillsammans ringde vi till vetrinär och fick till slut reda på hur vi skulle tillverka en krage som skulle hindra honom från att fortsätta bita i såret. Han fick sen sova i katternas transportbur. Idag var Bela till vetrinären med honom och de tog en massa prover. Vad som egentligen är fel på honom är svårt att säkert veta men förmodligen är han stressad över flytten och alla förändringar. Sen trodde vetrinären åxå att han börjar nu bli könsmogen och har förmodligen fäst sig lite för mycket vid mig och blivit kär i mig. Å frustruationen över att jag inte är någon fågel tar han ut över sig själv på det här viset. Så nu ska vi se till att han får ett eget rum på nätterna där han kan sova ostört i 12 timmar, utan hundens vandrande utanför. Han får medicin så inte såret ska bli infekterat. Å Bela ska försöka vinna hans hjärta lite mera å jag får stå tillbaka och inte gosa så mycket med honom. Vetrinären trodde han skulle må mycket bättre efter flytten och när allt lugnat ner sig igen. Skönt att höra iaf. Medan Bela var iväg till vetrinär så var jag och lilleman på Ackis. Jag ställer ju alltid upp som försöks-kanin när de har nya ideér och jag låter de gärna prova på mig. Så den här gången var det en maskin som jag skulle prova som mäter hostfrekvens, andningsfrekvens, obstruktiva ljud från lungorna osv osv... Den hade jag på mig under ett andingsgympa pass med Ewa min sjukgymnast och så ska jag ha den på mig i natt när jag sover och ända till i morgon bitti när jag ska till CF-center för att analysera alla värden som jag fått in i maskinen under natten/morgonen.
Jag tror att det är superviktigt med en sån här mätning för att jag och mitt Team ska prata samma språk. Tex när jag säger "jag har hostat väldigt mycket i natt....." i min värld betyder det kanske säg 5000 gånger. Eftersom jag som alltid hostar har normaliserat hostan och tänker inte lika mycket på den som andra. Min läkare som är frisk kanske tror att när jag säger "jag har hostat väldigt mycket i natt..." så menar jag 100 gånger för det tycker hon som är frisk är mycket. Det är här jag menar att det är superviktigt att vi pratar samma språk. Att vi istället för "mycket" eller "lite" får en siffra där vi kan förstå varandra på riktigt. Jag kan ju villigt erkänna att jag tycker ni friska är superlöjliga när ni blir förkylda och gnäller över er "jobbiga" hosta.... Det är ju så jag låter när jag är frisk lixom. För mig är "jobbig" hosta när man inte längre har någon känsel kvar i magmusklerna eller när man hostat av ett revben. Å jag är inte säker på att varken läkare eller sjukgymnaster som faktiskt alla är friska är riktigt medvetna om hur mycket vi faktiskt hostar och ändå säger att vi "inte hostar särskilt mycket...." Ska iaf bli superspännande att se vad studien kommer att visa och vad deras analys kommer visa i morgon när jag får visa hur mycket jag faktiskt hostar när jag kliver upp på morgonen.... // Spännande sience....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar