Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 30 december 2010

Nu äntligen börjar det lossna....

Jaaa nu börjar saker och ting forma sig till det bästa iaf. Tess kommer att få hjälp och efter nyår så ser det ut som att advokaten börjar få ordning på saker och ting åxå. Känns skönt. Så nu tänker jag ha en skön nyårshelg och lämna alla dessa grubblerier åt sitt öde. Jag kan för tillfället inte göra mer än jag har gjort. Jag har gjort allt som står i min makt. Jag har flera flera gånger försökt att få ett förslag från Tess pappa på ett schema över hur han skulle vilja ha Tess boende och umgängessituation men utan resultat. Det verkar som om han helt struntar i sin dotters bästa och bara ser striden med mig. Men som sagt jag kan inte göra mer nu än det jag har gjort. Så jag lämnar det därhän nu....
Har varit hos min kurator idag....sista gången jag träffar henne. Hon ska nämligen vara tjänstledig i 6 månader och åka till Thailand. Trist för mig. Jag har trivts väldigt bra med henne och hon har lärt mig väldigt mycket om mindfullness och att berarbeta gamla trauman. Hon kommer inte att komma tillbaka till vårat CF-Team men kommer förmodligen att komma tillbaka till UAS och när hon gör det så har jag begärt att få gå hos henne ändå. Hon frågade om jag var intresserad av att träffa hennes ersättare som kurator på CF-teamet. Jag frågade då vad det var för någon. En färsking. Ny på banan. Typ i min ålder. Som jag sa till min kurator.... Det skulle nog inte ge så mycket helt ärligt. Det skulle kännas som att jag får lära henne istället för tvärtom. Där är det en stor nackdel att ha med sig ett stort bagage. Det är få som har verktygen att bearbeta såna saker. Jag har nu iaf fått en remiss till en kurator här i stan som ska vara specialist på kvinnotrauma så vi får se vart det händer och fötter.... ;)  Slänger nog in lite bilder ikväll....

Inga kommentarer: