2011-01-10

Idag har jag varit hos sjukgymnasten på Ackis. Tränade lite andningsgymnastik idag men inget som egentligen hjälpte. Jagade åxå rätt på Tessans nya läkare och fick en tid hos ätstörningsteamet äntligen. Jag är i valet och kvalet om jag ska våga skicka henne till skolan i morgon faktiskt. Hon hade gått ner från 19.8 som hon vägde hos mig förra söndagen till 18.0 igen. Det var samma visa förra gången hon kom från sin pappa. Å han hävdade även denna gång att hon "har ätit bra". Hur fan får han ihop det i sin värld??? Om det låg någon gnutta sanning i det alls så skulle hon ju gå upp i vikt eller stå still i vart fall inte gå ner igen. Varje söndag när hon kommer hit efter en vecka hos sin pappa är hon i dåligt skick. Hon har samma kläder som hon åkte i, smutsig och flottigt hår, gått ner i vikt, helt slut av trötthet och säkert lågt blodsocker. Vi i Sverige lever i tron att våra barn är skyddade. Vilken jävla illusion. De är inte alls skyddade. Jag har gjort precis allt som man SKA göra. Jag har anmält att mitt barn far illa, jag har tagit henne till läkare, ansökt om enskild vårdnad jaaaa allt.....ändå så låter ni mitt barn fortsätta att fara illa. Inte ens skolan har vågat göra en anmälan. Folk är så jävla fega och vågar inte kliva fram och anmäla det de ser. Jag skiter i vems parti ni tar eller om ni lägger er i konflikten mellan Lars och mig överhuvudtaget......men faaaan när ni ser att ett barn mår dåligt....varför anmäler ni inte det? Finns det någon vettig jävla anledning att låta bli?? Man anmäler ju inte att "jag hejjar på den här föräldern..." utan man anmäler ju att barnet far illa helt enkelt. Systemet tar för lång tid på sig och under tiden så går mitt barn under.... Tack så jävla mycket för det fantastiska Sverige med sina underbara invånare som inte vågar kliva fram. Ni skulle säkert kliva över liket om det dog en gubbe före er i konsum kön åxå.....

obs nu finns det några vänliga människor därute som gjort allt i sin makt för att hjälpa mig och det är jag väldigt tacksam över...