Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 15 februari 2011

2011-02-15

Var i väg idag och provred lite olika islandshästar. Helt underbart. Å va roligt det var att få prova ut en som man kände passade. Å vilken fin gård. Helt fantastiskt. Tror att jag kommer att trivas där. Folket där är liksom inte alls inne på tävling eller prestige på nåt vis. De rider och håller på med hästar för att det är kul. Inget annat. Jag provade ett helt gäng med hästar i deras fina ridhus som man får låna när man vill. Jag fastnade till slut för ett stort sto. Jag hade ridit några hästar innan men "känslan" fanns liksom inte. De var okej och trevliga men de hade liksom inte det där jag sökte. Så stod hon då där med superlång man och päls som en isbjörn. Jag fastnade för henne redan när jag öppnade boxdörren. Hon är ovanligt stor för att vara en islandshäst och hon är otroligt muskulös. Hon påminner om Tusse i bogen. Massor med muskler. När jag sen satt upp och började rida henne så bara fanns "känslan" där. Hon var jag. Hon har liksom samma personlighet som jag. Allt eller inget. Himmel eller helvete. Antingen så satsar man å då ger man allt eller så engagerar man sig inte alls. Antingen är det jättekul eller så är det pest. *skrattar* Precis så var hon åxå. När hon gick och skrittade så tyckte hon det var rätt pest och långtråkigt då gav hon ingenting men sen när jag bad henne om lite fart.... Då höjde hon på huvudet och gav precis allt.... Hon var så enkel att rida eftersom jag är precis likadan. Hon är stark, väldigt stark. Men snäll. Mycket driv och mycket motor. En stark vilja men åxå ett stort hjärta. Jag ser fram emot att få ta hand om henne.... Hlökk heter hon...

Inga kommentarer: