Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 17 mars 2011

2011-03-17

17 mars....
Ett datum som har etsat sig fast i mitt minne och som alltid är lika jobbigt att ta sig igenom. Idag är det exakt 16 år sedan min mamma gick bort. Helt sjukt vad åren går snabbt. Jag satt ikväll och tänkte på hur mycket som har hänt i mitt liv på dessa 16 år. Så mycket som jag skulle vilja dela med henne. Hur mycket jag än önskar så finns det inte nån telefon till himlen. Så jag tänkte att nästa inlägg i bloggen blir ett brev till himlen. Ett brev till min mamma.
Idag annars.... dagen började med att jag tappade kattlådan på foten så jag nästan bröt lilltån. Annars har det varit lugnt. Lilleman och jag var in till stan en sväng. Usch va folk kör illa. Vi hade en mysig mamma-son dag. Bara tog det lugnt. Lilleman tränar för fullt med att ställa sig upp och stå på vingliga ben. Å jag är fortfarande förkyld och lite trött. Kurerar mig så gott jag kan....
Nu på kvällen tittade jag och älsklingen på lyxfällan... en 25 årig pojke vars mamma skötte hans ekonomi totalt och gav honom fickpengar att spela för. Så nu ska jag ringa svärmor och berätta att hon gärna får våra räkningar och bara behöver ge oss fickpengar att slösa bort. *skrattar* Nej då jag ska inte ge min stackars svärmor hjärtat i halsen nu... Jag tänker däremot passa på att skicka mina varmaste tankar till både min svärmor och svärfar. Vi tänker på er varje dag!! Önskar vi bodde närmare bara..... All kärlek till er båda.

Inga kommentarer: