Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 17 mars 2011

Ett brev till himlen.....

Dagen till ära här kommer ett brev med adress HIMLEN.

Älskade mamma!
Jag saknar dig varje varje dag!
Vad har då hänt under de här 16 år sedan sist vi sågs? Hmmm väldigt väldigt mycket. Men jag ska försöka berätta i korthet så gott jag kan. När jag var 16 år fick jag diagnosen Cystisk Fibros. Livet ändrades på ett ögonblick igen. Jag levde många år i total förnekelse och vägrade acceptera det. Jag har nu lärt mig att acceptera sjukdomen utan att den för det har blivit min identitet. Så jag skulle ändå säga att jag mår bra. Jag gjorde som du och pappa ville, köpte erat hus ute i Ärentuna. Jag gifte mig och fick barn. En dotter som idag är 7 år. Äktenskapet var inte nåt lyckat kapitel i mitt liv. Jag valde till slut att skilja mig innan det skulle kosta mig livet och allt förstånd. Jag bodde själv ett tag och lärde mig otroligt mycket om mig själv. Jag upptäckte hur stark jag faktiskt är och att jag klarar mig själv. Jag behöver ingen som tar hand om mig.
Jag vet att du nu kommer bli jättearg men jag bestämde mig för att ta motorcykelkort. Jag skulle absolut lära mig köra motorcykel. Jag vet nu att om du bara kunde så skulle jag få så mycket smisk att jag inte kunde sitta på en hel månad. Men jag lovar mamma, jag är försiktig. Å jag har dessutom världens bästa lärare, trots att jag fortfarande inte har nåt körkort på MC, min man. Jaaa jag blev kär i handledaren på MC. Å vet du va?? Han är bara 7 år yngre än dig.... *fnissar* kul va? Jag vet nu att du fnissar där i din himmel men jag vet åxå att du aldrig skulle döma. Du sa alltid till mig: "Du har fått en gåva att känna människor. Använd den. Känn." Jag förstod inte då vad du menade men nu gör jag det. Jag förstår verkligen. När jag träffade Bela första gången så kände jag på riktigt. Men det tog lång tid innan jag erkände att jag gjorde det. Idag är vi gifta och har en son tillsammans på 10 månader. Vi har nyligen hittat vårat drömhus på landet i Almunge. Jaaa mamma jag har hittat kärleken och hittat hem. Jag är lycklig. Jag skulle vilja ha ett syskon till Zoltán men vi får se vad framtiden visar. Man vet aldrig. Jag vet att du säkert undrar över pappa. Jag önskar jag kunde skriva att vi har samma fina kontakt som förut. Men det är inte sanningen. Vi har nästan ingen kontakt längre. Han bor i Norrköping numera och har gift sig. Jag tror faktiskt att han är lycklig. Kanske passar inte jag och mina barn in i hans stressiga liv jag vet faktiskt inte. Det är jättetrist hur det har blivit. Så jag är ledsen mamma men jag kan inte uppdatera dig så mycket om pappa för helt ärligt så vet inte jag heller. Kanske skriver han sitt eget brev till dig någon gång och berättar själv.

Jag älskar dig! Din dotter Tussa.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så vackert min kärlek../ Din för alltid, Din Bela.

Vera sa...

Gud jag blir tårögd. av detta vackra brev. Det blir nog din mamma också när brevet kommer fram till himlen. Många kramar till dej.