Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



söndag 13 november 2011

Grattis på Fars Dag....

Detta inlägg är till männen som har stor betydelse i mitt liv:

Min älskade make Bela: Du är min stora kärlek. Du är far till min son, Zoltán. Du är min styrka när jag är svag. Du är mitt hopp när jag vill ge upp. Du är allt för mig. Jag trodde inte att det var möjligt att älska någon så mycket som jag gör med dig.

Min älskade svärfar: Allt ett vänligt ord över. Så varm och så snäll. Jag förstår hur min Bela kunde bli så underbar som han är. Far och son är väldigt lika.

Min älskade pappa: Jag vet att han inte vill att jag skriver om honom här i bloggen men idag får han göra ett litet undantag, det är ju trots allt Fars Dag. När jag var liten så körde min pappa stora traktorer på byggen. Å på somrarna brukade han ta med sig en jättestor fyrkantig skopa hem full med vatten som vi ungar kunde bada i. Eller när man följde med pappa en dag på jobbet och sen sista biten hem på grusvägen så fick man sitta i pappas knä och styra den där stora traktorn hem. Då var det fest.

Min älskade farfar: En lång ståtligt man på över 2 meter. Stora stora händer. Han och jag brukade ofta hitta på en massa bus till farmor. En vinter tog han in snö från fönsterblecket och la under farmors blus. Oj va hon skrek. Å farfar och jag fnissade. Det var farfar som väckte mitt stora djurintresse. Vi matade alltifrån hästarna i hagen till skatorna på balkongen....

Min älskade morfar: Tyvärr så fick aldrig vi så jättenära kontakt. Han var en väldigt stolt man. Hans stora stolthet var deras underbara trädgård. Som en park. Med krattade ränder på grusgångarna. Väldigt vackert. Allt sköttes pedantiskt. Men trots att trädgården såg ut som en park så fick vi ungar alltid leka där. Å vi fick, om vi ville, hjälpa till med att vattna och sånt. Det mest spännande var att sitta i morfars kontor och titta på när mormor tog ur och satte i linserna på morfar. Då kunde man få hjälpa till att hälla upp vätskan och torka morfars "tårar".

Älskade Leffe: Egentligen Elins pappa men har alltid funnits där och ställt upp även för mig. Leffe och Monica är som mina extra föräldrar. Leffe har alltid piggat upp när man känt sig nere. Jag älskar er så mycket.

Älskade Sören: Ställer alltid upp. Han var den jag pratade mest med när min mamma hade gått bort. Sören hade gått igenom samma sak som tonåring och visste hur jag kände det. Väldigt barnkär.

Älskade Björn: Samma sak där, ställer alltid upp. Alltid så glad och positiv. Å väldigt barnkär. Känns alltid så tryggt att lämna barnen hos Vera & Björn.

Älskade Peter: Ingen fadersfigur utan mer en storebror men jag tar med dig ändå här. Finns alltid där när man behöver prata. Så klok och förstående. Tack vare dig känns det som att Marinas minne lever vidare mer levande. Tack för att du finns.

Det här är bara några av männen i mitt liv som betyder väldigt väldigt mycket. Till er och alla andra vill jag önska en riktigt fin Fars Dag. Tack för att ni finns. Kärlek till er alla.

Inga kommentarer: