Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 19 december 2011

Tingsrätten

Jag var ju upp i Tingsrätten idag och slogs för min rätt att få träffa min egen dotter i jul. Å jag förlorade. Börjar kunna det här nu känns det som. Mitt ex och hans ombud tyckte att jag skulle ha varit ute i god tid med planeringen inför jul, nu var ju Tess inställd på att fira med sin pappa. Till saken hör att jag massor med gånger försökt att ringa mitt ex utan att han vill svara. Den 23 oktober skrev jag ett mejl till honom och framförde mitt förslag om julen. Så frågan jag ställer mig är hur jävla tidigt ska man vara ute då? Själva förhandlingen var ett skämt. Oavsett vad jag sa så sa mitt ex raka motsatsen. Jag kan inte för mitt liv begripa att inte rätten ser hur han utövar sin maktuppvisning mot mig. Helt sanslöst tycker jag. En annan tanke som jag fick senare på dagen var att det var ENDAST män i tingsrätten. Inte en enda kvinna. Jag kan inte låta bli att undra om dessa gubbar har egna barn? Eller om de är ensamna bittra gubbar som ser ner på kvinnor som verkar för starka?? Jag bara undrar???
Jag har under min livstid blivit slagen, våldtagen, förnedrad, hotad, spottad på och utnyttjad av män. Det vore fan inte konstigt om man gick och blev manshatare efter allt detta. Var finns Lisbeth Salander när man behöver henne som bäst? Kanske den enda rättvisa en kvinna i dagens samhälle kan få. Usch!!

Inga kommentarer: