För er som missat det tidigare så kommer jag här med ett extra inlägg om just Zoltáns sjukdom och hälsa. Anledningen till att jag känner att det behövs ett extra inlägg om detta är fula komentarer från en släkting som tror han kan häva ur sig precis vad skit som helst. Så det känns som att det behövs förtydligas för mindre intelligenta åxå så även ni hänger med i vad som händer och sker. Ett förtydligande helt enkelt.
Vi var ju in med Zoltán till barnakuten för hans andning blev så påverkad av det han hade så jag blev rädd. Där fick vi träffa en läkare som jag inte alls kände förtroende för. Saker han sa stämde inte med verkligheten. Är det nånting som jag kan så är det andning och hur slem i lungorna fungerar. Jag har ju trots allt levt med det hela mitt liv. Jag har även gått några medicinkurser både på gymnasiet och efteråt. Medicinsk baskurs A+B bla. Jag läser mycket böcker, forskning på internet osv. Jag är med i många forskningsprojekt på UAS och jag ser alltid till att bli insatt i vad de utsätter mig för. Kort sagt jag är faktiskt jäkligt påläst när det gäller just hosta, slem i lungor, lungorna och mediciner. Ämnet intresserar mig stort och ligger mig nära hjärtat. Inte konstigare än så. Jag fick frågan av Zoltáns akutläkare om jag var en kollega eftersom jag kunde så mycket och frågade på ett sånt sätt. Jag svarade att nej jag var ingen kollega men en ovanligt påläst patient. Jag ifrågasatte läkarens diagnos och det faktum att han inte skrev ut någon medicin. Men fick inget rakt svar utan bara en massa luddsnack. Som mamma och påläst patient visste jag med hela min kropp att det var något som inte stämde och att Zoltán behövde mer hjälp. Min man var av samma åsikt. Han har haft 3 barn tidigare och är även han ganska påläst på medicin och vård. Vi kände väldigt starkt båda två att det här var inte en läkare som vi kände förtroende för å vi trodde båda två att han hade fel. På måndag morgon ringde min man till deras familjeläkare Dag. Dag har jobbat ca 30 år med barn och har jobbat på barnspecialistmott på akademiska. En läkare som jag har stort förtroende för och som har sett det mesta. Zoltán fick tid på tisdagen. Dag gjorde bedömningen att Zoltán behövde pencillin! Å det borde barnakuten ha sett. Nu äntligen har det vänt och Zoltán börjar sakta men säkert bli bättre. Hade jag litat på läkaren på barnakuten hade Zoltán fortfarande varit väldigt dålig och utan medicin. Så min uppmaning till alla föräldrar är att lita på "mamma/pappa-känslan" man har i magen om hur just ditt barn mår och vad som är fel. Känns det inte rätt så ska ni inte lita på en läkare, gå till någon annan. Den här känslan är inget som nån som inte är förälder själv förstår. Så hur någon som inte är förälder kan uttrycka sig nedlåtande om det är för mig en gåta.
Att jag sen blir hånad för mina kunskaper känns ju bara som sandlådenivå. Jag är stolt över mina kunskaper och utnyttjar dem när det behövs. Att sitta och skriva en massa dumheter om mig att jag skulle vara någon läkare och ser ner på dem som gått 10 år i läkarskolan är ju så löjligt. Det jag försöker förklara för folk jag möter är att trots långa studier så har läkare ett ganska snävt kunskapsområde. För att de ska kunna fördjupa sig så måste de vara specialister å det är aldrig en akutläkare. Så länge vi diskuterar lungor, hosta, slem och såna saker kan jag lätt slå en akutläkare eller allmänläkare på fingrarna för de har inte specialistkunskaperna inom just det området. De kan andra saker mycket bättre istället. Som är mer användbara i just deras yrke. Dessutom så ska man vara lite kritisk till nya läkare som precis gått ut skolan eftersom de just bara har läst böcker om hur sjukdomar och kroppar fungerar. I verkligheten är vi alla individer och väldigt olika. Vilket innebär att vi reagerar väldigt olika på mediciner och sjukdomar. Jag vet inte hur många "nya" läkare har sagt till mig "Nej så kan du inte känna dig för så står det inte i våra böcker...." När man sen träffar en mer erfaren läkare som varit med och sett lite olika saker så får man bekräftat att vi är olika och kan absolut ha olika symptom för samma sak. Min hälsa är mitt jobb och jag tycker om mitt jobb och är intresserad av att lära mig mera hela tiden. Jag vistas i en miljö där det är lätt att skaffa sig kunskaper och undervisning av väldigt duktiga människor. Så att jag kan mycket inom just det området är inte så konstigt. Så min släktning kan sluta med sina påhopp och dumma kommentarer för det är ingen som uppskattar dem. Sen sitter människan och undrar varför han är ensam och varför ingen vill komma och hälsa på...... kan elakheten vara en orsak att folk inte vill hitta dit????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar