Det var med väldigt blandade känslor som jag såg på kvällens "Arga snickaren" på kanal 5. Jag ska för er försöka beskriva vilka känslor som fanns i mig när jag såg detta och lite om varför.
Medlidande: Jag led med det stackars barnet som tvingades leva i denna misär. Som fick lida över föräldrarnas oförmåga och samhällets ovilja att gripa in och hjälpa. Ett stackars barn som det svenska samhället övergett. Ännu ett i mängden tyvärr.
Ilska: Över socialtjänstens flata agerande. Trots många anmälningar gjordes inget konkret åt situationen för att hjälpa det här barnet som uppenbarligen levde i total misär och faktiskt rent farlig miljö. Det första Anders sa när han klev in där va just att det här är ingen miljö för ett barn. En rent hälsovådlig miljö och där tyckte socialtjänsten att det var okej att ett barn bodde.
Rädsla: Är det så här vi vill att vårat samhälle ska se ut? Att barnen överges och utelämnas till idioter rent ut sagt? Senast här om dagen såg jag ett annat program "på bar gärning" som fick mig att må illa. Där var det en riggad situation som man ville se om "den vanliga svensson" skulle göra nåt åt. Situationen var sådan att en förälder spelade innebandy med sin son och drev på den här grabben så hårt att det närmast kunde liknas med psykisk misshandel. Inte en enda sa till den här föräldern att så här gör man inte mot ett barn. Helt fruktansvärt. Så patetiskt fega är vi svenskar. Jag skäms över att vara svensk när jag ser sånt här. Å det tycker jag ni andra åxå ska göra. Helt fruktansvärt.
Upprättelse: Jaaa faktiskt. För jag vet att det är många, både ytligt bekanta men även närmare släktingar, som tvivlat på mig när jag för dem har beskrivit hur socialtjänsten fungerar och (icke) agerar. Nu kunde dessa tvivlare med egna ögon se att Svenska socialtjänsten skyddar inte alls våra barn. Vårat system fungerar inte alls så där bra som de trodde.
Sorg: Socialtjänsten har faktiskt förstört min dotters liv och det är ingenting jag kan göra åt det. Å när man ser såna här program så ser man att hon är långt ifrån ensam. Vad kommer hända när dessa traumatiserade barn växer upp och blir vuxna? Hur ska ni förklara för dem att ni inte kunde skydda dem bättre?
Trygghet: Jag känner mig trygg med att mina andra 2 barn får växa upp i en väldigt trygg miljö. Som barn ska få göra. Jag känner mig dessutom trygg med att mitt samvete är helt rent och snyggt. Jag har kört den ärliga vägen och jag är säker på att det kommer att löna sig i slutändan. Det kommer kanske att ta tid men synden straffar sig själv. Somliga straffar Gud direkt och andra väntar han med. Å ju längre han väntar desto hårdare slår straffet. Jag vet att när min dotter kommer om 10, 15 eller 20 år och ifrågasätter varför jag inte gjorde mer för att skydda henne så kan jag med ett rent samvete berätta och visa henne hela sanningen från början till slut. Jag har sparat alla journaler, brev, foton, utredningar, mejl osv osv osv ALLT finns kvar. Hela sanningen. Å när hon är redo och efterfrågar just sanningen så är det den och inget annat hon ska få. Då är det garanterat inte mig hon kommer ifrågasätta och vända sig ifrån. Sanningen kommer ALLTID ikapp en förr eller senare. Å DET känner jag mig väldigt trygg med.
2 kommentarer:
Kia, jag håller med dig i allt. Det är förfärligt hur barn kan fara illa i ett samhälle som anser sig så "utvecklat" som vårt. Men nej, JAG har inte dåligt samvete, för jag skulle aldrig hålla käft om jag fick se en förälder bete sig som i den där riggade historien med bandyn. I mitt arbete som lärare så ser jag ibland saker som är oacceptabla. Jag har markerat mot kollegor som beter sig dumt mot elever, ringt upp soc och givit dem ordentligt på pälsen för sin flathet, kallat föräldrar som bråkar så barnen mår dåligt, till skolan, och i klartext upplyst dem om hur deras beteende påverkar det viktigaste de har i livet, nämligen barnen. Flera gånger har det blivit mycket bättre för barnen, ibland inte. Men tyst är jag iaf inte och kommer aldrig att bli heller. Det är så otroligt viktigt vilka signaler vi ger våra barn. Blundar vi så är det samma sak som OK! Och var du så säker - en dag kommer din dotter att efterfråga sanningen och hennes dom kommer då att falla hård över de som inte handlat utifrån hennes väl och ve, utan utifrån egna intressen. Till dess får du njuta av din son och, vad jag förstått, din nya blivande bebis. Angelina - vet du eller önskar du ;D ?
kommunens kommnnaställda, läraren och fröken bråkar ständigt med barnen och med deras föräldrar, vill inte ge kommunala tjönster, tvinger och hotar dem samt misshandar dem på andra sätt. Till vem ska man anmälabråkande hotande och misshandlande kommunanställda till ? Som försör livet på barnen och deras föräldrar genom at inte ge aocialbidrag,genom att hota och inte vilja utföra andra offentliga tjnster? På skolor och förskolor barnen tvingas,lhotas och misshandlas på alla sätt ständigt....vem ansvarar för våra barn...socialistiksa samhlle säger du...inte enklare att inse att enligt Barnkonventionen det är föräldrar som ansvarar för barn, för det förta, för det andra inga rikedomar kan ersätta för inget barn i världen deras egna föräldrars kärlek och omsorg så som livet oh samhället tillåter. Att tjönstemän inte utför tjönster till denna familj, det är inte fmailjens utan tjänstemjannens fel, att de inte skickade byggjobbarna att renovera hus. Familj hade tur och hitade byggjobbaren genom tv.Det betyder det är journnalisterna som hjäkpe faktiskt till den fattiga familjen och deras barn,intte samhället... Att socialister intutar att barnen tillhör inte deras föräldrar utan att alla svenska barn tillhör till socialdemokratiska statens tjönstemän, det betyder inte att det är rätt. Enligt Barnkonventionen,det är fel.Och kommunernas anställda är för de flesta parasiter som bara utför tjönster till varandra och till sina släktningar, de bara springer varandras ärenden och rakasserar och hotar vanliga medborgaren samt deras barn.Flera kommuner borde avskaffas och flera polisstationer/domstolar stängas eftersom de snarare stjlper än hjälper. Det uvecklades en socialdemorkatisk maktstruktur där tjönstemän har alltid rätt/övermakt och vanliga enskilda medborgare särskild barn, äldre och föräldrar har alltid fel genttemot tjänstemän samt föräldrarnas auktoritet nedvrderas och förstörs av tjänstemän framför barnens ögon och de är diekt psyk.misshandel samt strider mot Barnkonvention.
Skicka en kommentar