Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 26 april 2012

Mina män....urnsättning....

Vi hade urnsättning för min älskade svärmor Gabriella idag. Det var bara Bela SR, Bela JR, Zoltán och jag. Vi gjorde cermonin själva och det blev en väldigt vacker stund ute vi Svedvi kyrkogård. Hon har fått en väldigt vacker plats på gamla kyrkogården precis brevid några stora träd som i sommar kommer att skugga den allra värsta hettan. Min man läste ett par vackra texter och sänkte ner urnan. Min svärfar talade fritt ur hjärtat till sin livskamrat. Zoltán lämnade en liten plastanka hos farmor som sällskap.

Det blev en stund som innehöll många tårar och känslor. Efteråt åkte vi till Kolbäcks gästgiveri där min svärfar bjöd på en helt fantastisk lunch. Helt i Gabriellas anda, för maten den var helt underbar. Jag fick idag chansen att sitta själv med min svärfar och lyssna på hans ord. Efter ett par glas av ett väldigt fint rött vin så började han faktiskt att slappna av lite och öppna sig för mig. Jag kommer att spara den stunden nära mitt hjärta för det var en stund med mycket värme mellan oss och jag uppskattade varje sekund. Det blev några tårar men faktiskt många många glada skratt. Det var nog över ett halvår sedan som jag hörde min svärfar skratta så hjärtligt och mycket som han trots allt gjorde idag vid lunchen.

Jag försökte ju att få med min son på dessa bilder åxå men det ville inte han. Så det fick bli bilder på far och son bara idag. När jag satt där mitt ibland "mina män" som ensam kvinna så slog det mig plötsligt att det var så här min svärmor har haft det i alla år. Jag kände mig så nära henne och kände en så stor förståelse för henne som person. För trots att det skiljer ganska precis 44 år, vi kommer från olika bakrund och land, vi har helt olika sorters erfarenheter så kände jag att vi är ju så lika jag och min svärmor. Vi älskar ju båda två dessa Tasnadi-Män över allt annat på jorden. Jag lovar älskade svärmor, jag ska göra mitt allra bästa för att ta vid där du slutade ditt arbete. Jag ska försöka se till att våra män har det så bra som det bara är möjligt. Det kommer bli svårt utan dig men jag vet åxå att du finns där nära oss när vi behöver.

Jag är så tacksam över att jag fick dela den här stunden med mina vackra män.

Jag lovar att Gabriella ler i sin himmel och är så stolta över er....

Inga kommentarer: