Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



lördag 30 juni 2012

Riksångest....och iphonehat.

Jaaa usch va helgen går fort nu. Dagarna bara flyger fram. Jag blir mer och mer nervös inför måndag. Man funderar för mycket och får en massa tokiga tankar i huvudet. Man funderar över allt som kan gå fel och allt som kan vara tokigt.
Jag har haft fortsatta värkar idag. I natt var det faktiskt rätt lugnt så länge jag låg i sängen iaf. Det är riktigt smärtsamma värkar som sitter i några minuter men de kommer inte ett dugg regelbundet. Jag är ju så fruktansvärt nojjig nu så jag blir ju livrädd varje gång jag får dessa. Jag är väldigt glad och tacksam över att Marie bor här just nu. Hon pratar och distraherar mig så jag får tänka på annat. Annars skulle jag gå upp i atomer. Idag har vi tittat på galenskaparna och skrattat massor. Jag vågar ju inte röra på mig så mycket så det blir mycket TV nu för att trassla bort tankarna lite.
Bela har städat och tvättat bilarna idag. De blev jättefina.
Marie har byggt om stora sittvagnen till liggvagn igen och varje gång jag går förbi den så känns det helt plötsligt jätte jätte verkligt att om bara nån mer dag så ska jag faktiskt föda barn. Hon bäddade åxå med det rosa mumin-setet så det blev så himla gulligt. Tack Marie.
Sen ska jag ikväll spy lite galla åxå. Inte för att det är så väldigt allvarligt men tillräckligt för att det just nu (när jag är så här nära förlossningen och kanske lite extra känslig?) ska störa mig.
JAG HATAR DESSA JÄVLA IPHONES!!!
Helt ärligt.
Min man har en, jag själv skulle aldrig nånsin vilja skaffa en för så starkt är hatet mot dessa ting from hell. Av nån outgrundlig anledning har de en förmåga att verkligen klistra sig fast i händerna på folk. Å när man påpekar detta för dessa personer så går de direkt in i försvar med taggarna utåt. Anfall är bästa försvar: "Men durå som sitter framför TV:n/datorn....." Jaaa men HALLÅ!!! Jag kan ju för helvete inte göra mycket annat just nu. Jag får ju värkar bara jag funderar på att gå uppför trappan eller gå ett varv i trädgården. Jag VILL inte sitta som en zombie men har just nu inget val. Men Iphone-folket kan sitta hur länge som helst med sin lilla leksak helt frivilligt dessutom. Det är väldigt svårt att umgås eller föra ett samtal med en person som hela tiden bara MÅSTE knappa på apparaten. Skitstörande tycker jag. Eller så har man den med på muggen och sitter där och blippar så att alla andra som behöver använda toan måste leta upp en annan toalett. Eller när man egentligen ska vakta sitt barn när han/hon badar då kan man åxå sitta och spela nåt meningslöst jävla spel så ungen får bada minst en timme och se ut som ett russin när han/hon kommer upp.
Jag kan ju villigt erkänna att jag är teknik-hora och är väldigt imponerad av teknik i alla dess former. Jag är ganska så beroende av min mobil, absolut. MEN jag sitter fasen inte med den klistrad i handen flera timmar om dagen. Jag har ett liv utanför mobilen. Jag kan föra ett samtal/umgås utan att känna att det kliar i fingrarna att plocka fram mobilen. Så till iphone-folket vill jag bara säga: man får håriga handflator av att pilla på apparaten för mycket!!!! Dessutom är det respektlöst att plocka med den när man umgås eller pratar med någon.
En annan sak som stör just nu är att denna jävla iphone som nästan hela dagen är klistrad vid handflatan på ägaren ofta ligger slängd på bordet, diskbänken eller nån annanstans när man behöver ha tag på ägaren. Det är för helvete en telefon i första hand som är tänkt till att man ska kunna få tag på ägaren om dennes fru tex behöver åka in till förlossningen lite snabbt.

JÄTTEMORR!!!!!

1 kommentar:

Tessan sa...

Det går inte att backa ur nu... ;) Tänk istället att snart är all längtan och väntan över. Och jag förstår dig helt och hållet. Nervositeten, det onda och att fokusera på annat än det som komma skall. Det tar mycket energi, mer än vad man tror och du ska bara vila nu så att du orkar när den stora dagen är här.

Och Ang. Dessa iphone människor.
Jag känner flera såna.
Dom tittar och knappar på sina telefoner när man pratar, så respektlöst. Men när dom väl vill säga nåt så ska man vara helt intresserad av det som kommer ur käften. En sån simpel sak som att kunna sitta vid matbordet och umgås med familjen, nära vänner utan att kolla Fejjan var femte minut för att uppdatera sig om vad andra har för sig.

Och dessa toabesök....det går att lämna telefonen.
Fy fan vilka bakterier det måste va på den... :-s
Och aja...den är som fastklistrad på dom, men när man ringer....så har dom inte haft tid?
Fast ärligt talat...hellre låter jag personen ringa upp mig istället för att höra när denne är på skithuset.

Dom är bra att ha...men lite jäkla privatliv ska man väl ha. Telefoner är till för att ring med.
Umgås hellre med levande människor än med min mobil.

Hoppas att ni har haft en mysig helg.