onsdag 26 september 2012
Riktigt less nu...
Jaaaa mår fortfarande skit. Å vet inte vad jag ska göra heller. Jag har nu avslutat IV-kuren och idag kom ju då febern som ett brev på posten. Jättekul. Jag blir anfådd för typ ingenting. Ska man behöva leva så här? I morgon ska jag ringa till CF-center igen och höra om min odling är klar så de vet vad jag har för bakterier eller nåt. Jag känner mig så jäkla tjatig bara. Har ringt dit nästan varje dag nu. Ändå är det ingen som gör nånting. Jag bara går längre och längre med detta. Kan nu inte göra nästan nånting. Känns så himla surt. Kunde inte ens åka till stallet i tisdags. Det här är inte livskvalitet. Ska man bli tvungen att byta sjukhus eller vårdinrättning för att få nån hjälp? Det kanske slutar så iaf. Så här kan jag ju inte gå längre nu.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är naturligtvis inte tjatig. Du är bara i det tillståndet som gör att du känner dig helt maktlös. Tyvärr hjälper det inte att byta till annat lasarett, vi har upplevt samma sak som du. i tre år har jag bett att man ska se individen som en vanlig person för även cf-are kan drabbas av annat. Jag ska inte klaga på att de inte gjort undersökningar för det har de men inte på andra områden än cf. Jag tog sonen till en homeopat som såg att sonen var helt nergången, det autonoma systemet var hyperaggresivt vilket gjorde att han inte fick luft.blåste 20%!!! har spelat med helt öppna kort för läkarna de vet om detta. De har försökt med andra undersökningar nu. Både homeopat och sjukgymnast rekomenderade yoga utan att veta om varandra för att kunna slappna av. Ni har ju en oerhörd stress av bara sjukdomen och du har ju dessutom barn och sjuka katter. Mineraler och spårämnen är annat som sonen fått. Alla era antibiotikakurer behöver ju detta och vitaminer. Mivitotal är något som sonen tidigare har hållit sina värden i schack. Kram på dig. jag vill skriva detta till dig men inte att du publicerar det. Det är mera tankar till dig från en cf-mamma som förstår din frustration..för jag kan känna samma sak för min trettioårige son
Skicka en kommentar