Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 8 oktober 2012

Igen kvinnligt och manligt...

Lite reflektioner så här på kvällskvisten.
Lilla Angelina har ju varit rejält dålig idag och är fortfarande. Hon vägrar ligga nån annanstans än i famnen. Hon har gråtit idag så hon har blivit röd i ögonvrån. Lilla gumman. Jag har släpat runt på henne samtidigt som jag har försökt tillfredsställa Zoltáns alla behov. Inte det lättaste kan jag lova. Å man är rejält trött efter en lång dag. Angelina har skrikit nästan hela dagen. Å när inte hon har skrikit så har Zoltán skrikit eller så har hunden skällt. Helt underbart. Bela har jobbat hela dagen. Från kl 6 i morse till kl 19.30. Han var hemma strax efter kl 20. Då fick han natta Zoltán eftersom det var svårt att göra med Angelina i famnen. Då passade jag på att bada Angelina och smorde in henne med olja. Jag satte på henne pyjamasen och satt sen med henne i famnen. Hon grät av och till precis som under resten av dagen. När min man kom ner så frågade han om han skulle ta Angelina. Ja tack svarade jag. Jooo han skulle ta henne men han skulle först göra rent dammsugaren för det hade jag skrivit en lapp om. Kanon tänkte jag det tar inte många minuter. Jag satt kvar och väntade och väntade och väntade. Jag insåg inte att min man är släkt med Åberg. Alfons Åberg. "Jag ska bara....." Jooo för visst gjorde han rent dammsugaren som absolut tog max 2 min. Men sen skulle han ju bara packa upp sin väska, plocka ur diskmaskinen, göra en kopp te, ge hunden nytt vatten och mat..... *suckar* "Jag ska bara....." Ganska tröttsamt när man sitter och väntar faktiskt.
Hur som helst så tog han iaf Angelina till slut. Då hade hon somnat i min famn och sov ganska gott. Jag hann göra det jag skulle göra. Tömma kattlådor och ge katterna kvällsköttet, förbereda inför morgondagen. När jag sen ska gå upp och sätta mig här vid datorn (Välförtjänt tycker jag faktiskt. Jag hade 2 TVÅ skrikiga barn idag och han sitter med 1 ETT nu.) så hör jag att Angelina har vaknat och börjat skrika igen. Precis på samma sätt som hon har gjort i stort sett HELA dagen. Då hör jag min man sucka och stöna där nere. ÅÅÅÅÅÅ va jobbigt. Lessen men jag känner INGA smypatier alls. Jag har hört det där hela dagen. Å hon kan ju inte rå för att hon skriker heller, hon är ju liten och är sjuk. Hon mår lixom dåligt och har inte ord att berätta för oss vad som är fel. Så klart att hon skriker. Jag hör fortfarande detta suckar och stönar därnerifrån soffan. Är detta nåt manligt syndrom?? Eller är vi igen inne på det här att mannen har minsann varit iväg på ett "riktigt jobb" och arbetat och är därför, till skillnad från mig som bara går hemma och äter praliner, trött "på riktigt"??? Bara undrar....
Hur som så låter de där suckarna och stönet otroligt illa i mina öron!!!!

Inga kommentarer: