Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



onsdag 7 november 2012

Edeby Ryttargård

Jaaa Edeby Ryttargård, vackrare ställe får du faktiskt leta länge efter. Många fina hästar, fina bilfria ridvägar i vacker natur, fräscht och fint stall. Väldigt mysigt. Det är där jag har min fina foderhäst Hlökk som jag skrivit så mycket om. Duktiga fina Hlökk.
Idag när jag kom dit så stod Hlökk i bröllopshagen, vackert namn va, en jättehärlig och stor hage nära gården. Jag tog ut henne genom de nedre grindarna för de är inte lika hårt spända. Mina händer har problem med styrkan när det blir lite kallt. Så vi fick gå en liten bit på grusvägen som leder till gården. Hagen går precis brevid grusvägen så hästarna i hagen följde med och gick brevid fast inne i hagen. Efter ca 50 meter möter vi 2 fasaner. Stora fasaner. Hlökk blev jätterädd och ville kasta sig baklänges. Men jag lyckades lugna ner henne rätt snart. Hon är ju en väldigt lugn och trygg häst så det var inga problem. När vi kom fram till där fasanerna hade stått, de sprang ju rätt fort ner i diket, så rörde sig gräset. Det lixom rasslade. Hlökk blev igen jätterädd och kastade sig bakåt. På nåt vis så fastnade jag med tummen i grimskaftet och jag fick himla ont efteråt. När vi tittade närmare i gräset så var det säkert 10 små fasaner som sprang där. Jättesöta. Men nu var Hlökk orolig för de där va läskiga. Å hennes oro smittade av sig på flocken som gick brevid och inte såg varför Hlökk kastade sig. Hela flocken galopperade upp till gården och Hlökk ville så gärna göra samma sak. Fast hon satt ju fast i mig. Det tog en bra stund att ta sig till gården med en stirrig häst som helst ville springa ikapp sina kompisar. Men det gick.
Vi red i ridhuset idag och repeterade det vi lärde oss på ridkursen förra helgen. Jag gjorde precis som tränaren sa och nötte inte i onödan utan slutade medan det gick bra. Å så låg det ju en bom utställd som ett hinder. Vi kunde bara inte låta bli att hoppa det hindret åxå. Det var så roligt. Islänningar är ju inga hopphästar men hoppa kunde hon. *fnissar*

Inga kommentarer: