Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 20 november 2012

Faktiskt dålig stil....

Jaaaa nu är jag arg och besviken. Å tänker skriva av mig här.
För det första så hade vi en jättebra dagmammegrupp som fungerade jättebra. De meddelade alltid mig om någon var lite snorig så jag fick ta eget beslut om Zoltán skulle komma och riskera att bli smittad. Å det applåderar jag verkligen för sånt får man leta länge efter.
Men så hände nåt och alla dagmammor slutade, utom en den vi har. Vet inte vad som hände eller varför alla slutade men så var det. Så nu finns det alltså EN enda dagmamma härute. De har letat med ljus och lykta efter fler men inte lyckats särskilt bra.
Eftersom man vet om detta problemet så har vi varit väldigt flexibla och ställt upp väldigt mycket när det gäller att ändra i Zoltáns schema osv. Men även vi har ju en gräns. Bela kan omöjligen ändra sina arbetstider efter hur dagmamman känner för att jobba. Som det har varit nu på senare tid så ändras schemat varje vecka. Ibland ska hon till läkaren, ibland måste hon sluta tidigare, ibland måste vi byta dag osv osv. Jag tycker att det är helt okej att byta ibland och jag förstår att det kör ihop sig ibland, men varje vecka? Nu kommer jag snart till det som fick det att brista idag.....
Till saken hör att hon är gravid, något vi fick reda på för ca 2 veckor sedan. Å absolut jättekul för henne, men det är inte riktigt MITT problem. Jag har nog med mina egna problem faktiskt, hur illa det än låter. I slutet på förra veckan så frågade Bela en gång extra vilka dagar Zoltán skulle gå hos henne. Svaret han fick var mån+tis 9-16 och ons 9-15. Tors och fre var helt omöjliga för henne då hon hade såååå många andra barn. Okej Bela går till sin chef, pusslar och fixar för att ändra sitt schema så det ska passa. Han får till slut igenom att han är föräldrarledig tors och fredag å sen jobbar mån-ons. Igår när jag lämnade Zoltán så blev jag påmind om att hämta honom kl 14 istället för kl 16 för hon skulle till läkaren. Okej jag stressade som en liten gris för att hinna. Lite irriterad faktiskt, men okej. Kommer kl 13.40 och hämtar. Jag har då hela bilen full så jag frågar henne om hon tagit något ur hans väska varpå hon svarar: Nej. Bra säger jag då kan jag ju lämna den här eftersom han ändå kommer imorgon igen. Direkt så svarar hon att Nääääeeee ta med den för "säkerhetsskull". Tänkte inte så mycket på det då utan blev mest irriterad. Jaja knöla in den stora jävla väskan i den redan fulla bilen. Imorse när jag lämnade Zoltán så säger dagmamman direkt att nu kommer det att bli ändring i tiderna eftersom hon igår blev sjukskriven på halvtid. De nya tiderna skulle vara mån, tis och tors. Då brast det totalt kan jag lova. Inte nog med att Bela just precis har bytt i sitt schema för att det skulle passa. Hon visste ju med största sannorlikhet om att hon skulle bli sjukskriven, fast hon hade nog siktat på heltidssjukskrivning eftersom det var så viktigt att jag tog hem väskan. Jag tycker faktiskt att eftersom vi har varit så jäkla sjyssta hela tiden och anpassat oss efter vad hon har velat jobba så kunde hon åtminstone ha kläckt ur sig till mig att "jag tror jag kommer bli sjukskriven så ni är beredda på det....." Hon är gravid, inte sjuk så det är ingen plötslig åkomma som har dykt på henne. Besvären hon haft har hon ju känt av ett tag. Foglossning är ju inget som dyker upp på en dag.
När jag sen dessutom får reda på att hon inte ens tar ut barnen på dagarna då blev jag ju vansinnig. Barn behöver få vara ute!! Zoltán blir ju helt omöjlig om han inte får rasa av sig sin energi ute. Inte konstigt att han varit helt hopplös på kvällarna. Han har ju skittråkigt hos dagmamman! Om hon nån gång har tagit ut barnen så är det bara på hennes egen innergård där det endast finns en liten sandlåda för ungarna att leka i. Zoltán är inget sandlåde barn. Han gillar inte ens lekparker. Han gillar naturen. Ta ut honom i skogen så kan han roa sig en hel dag. Inte så jäkla konstigt att ungarna är sjuka hela tiden om de sitter inne i hennes lilla 2 rums villa. *morrar*
Jag är heligt förbannad kan jag erkänna.
Så vi har nu kontaktat chefen för barnomsorgen härute så hon får lösa detta. Å hon visste ju om problemen visade det sig. Va faaaan.....
Så i morgon går Zoltán sista dagen hos den dagmamman, han lider där. För han behöver få vara ute och få röra på sig. Han har för mycket energi i benen för att sitta inne och pyssla en hel dag. Han ska inte behöva lida för att dagmamman är lat och bekväm.
Dessutom följer de inte läroplanen för fem öre!!!

Inga kommentarer: