Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



onsdag 21 november 2012

Mår inte bra....

Blev inge blogga igår.... anledningen är helt enkelt att jag mår inte bra. Så det blir inte nåt långt inlägg nu heller. Hela den här barnomsorgsfrågan tar på krafterna. Att inte veta hur man ska lösa det och hur det blir. Man går och grubblar och så känns det inte bra att lämna Zoltán till en dagmamma där han inte har roligt. Där han inget lär sig och där han inte utvecklas. När min äldsta dotter gick på förskola så började de vid 2-års ålder träna att vara utan blöja. Detta skedde med ett väldigt bra samarbete med hemmet. Här har frågan inte ens tagits upp överhuvudtaget. Förskolan där min dotter gick började redan från början att få barnen intresserade av tex bokstäver, siffror, naturen osv. Men hur 17 ska barnen kunna lära sig om kottar, myror, pinnar och stenar om den enda natur de får vara ute i (de få gånger nu utomhusvistelese erbjuds) är en innergård med en sandlåda? Trots då att denna dagmamma bor precis intill Uplandsleden där det finns jättefina marker att gå med barnen. Dessutom är det absolut inte långt till Lännabadet. Man kan gå och titta på Lännakatten på vår/sommar. Men man nöjer sig alltså med innergården vid bostaden. Säkert för att det är enklast så. Otroligt trist för barnen. Speciellt när man har en skogsmulle som Zoltán. Han älskar ju skog och mark.
Vi inväntar nu svar från ledningen hur man tänker försöka lösa vårat problem. För tillbaka till dagmamman släpper jag honom inte helt enkelt.

Inga kommentarer: