Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 17 december 2012

Smärtmottagningen.

Idag tänker jag berömma smärtenheten på akademiska sjukhuset.
Jag blev på eftermiddagen uppringd av min läkare Sylvia som frågade om min smärta nu när jag är sjuk. Hon tog god tid på sig och frågade ut mig väldigt noggrannt om allt möjligt. Hon fixade direkt utan en massa suckar och misstänksamhet recept på smärtstillande så jag skulle klara mig över julen. Känns väldigt skönt att slippa behöva oroa sig över det. Som Sylvia sa: "Det mesta, inklusive smärtmott, stänger ner över jul så då måste man ju ha medicin hemma."
Dessutom fick jag en annan glad nyhet av henne idag. Eftersom så många inom sjukvården har behandlat mig så illa och bemött mig så fruktansvärt dåligt pga min smärta så tyckte hon att jag skulle tillhöra smärtenheten fortsättningsvis. Å då menade hon hela tiden och inte bara ett halvår som hon hade tänkt sig först under utredningen. Hon tyckte det var så sorgligt att folk som jobbar inom vården hade varit så elaka mot mig just när det kommer till smärta. Hon hade ju läst min journal och jag berättade åxå hur läkare samt sjuksköterskor gjort och sagt förut. Jag berättade för henne att till slut så vågade man nästan inte säga till nån att man hade ont för man kände ändå att det var ingen som trodde på en. Sylvia tyckte det var förfärligt. Ni anar inte hur skönt det är att få bli bemött som en människa. Med respekt och medkänsla. Jag behövde inte böna och be på mina bara knän om ett recept inför Sylvia. Jag berättade hur det kändes och hur det fungerar. Så funderade hon och räknade och skrev ut medicinen samtidigt som hon pratade med mig. Så när vi la på fanns receptet redan i systemet. Vilken skillnad. Dessutom sa hon det allra viktigaste för mig: "Jag tror på dig när du säger att du har ont...." Det är viktigt för mig att få bli bekräftad så eftersom så otroligt många bara har stampat på mig tidigare och haft fula fördomar.
Så nu tillhör jag alltså smärtenheten på riktigt och inte bara utredning. Det känns så himla bra. Tänk va skönt att kunna få hjälp i tid utan att behöva ligga och kräla på marken och böna och be om hjälp. Kanske få behålla nån liten värdighet.
Jag är fortsatt väldigt förkyld. Tror att det är influensan man får när man är vaccinerad mot den "stora" influensan. För det är influensasymptom iaf. Ont i kroppen, muskler, leder, hög feber, ont i halsen, trött, hosta, snuvig och ont i bihålorna. Hoppas det känns bättre i morgon. Jag kämpar på med min IV-kur. Känner ju ingen skillnad eftersom jag har den här "influensan" eller vad det är.

Inga kommentarer: