Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 29 januari 2013

Käk-kirurgen....

Idag var jag på förmiddagen hemma med mina barn. Zoltán hemma från förskolan eftersom han är sjuk. Stackaren. Förkyld, hostar, snorar, feber, ont i halsen och sånt. Äter nästan ingenting och ni som känner honom förstår då hur dåligt han mår. För han äter nästan alltid när det serveras nånting.
Vi tog det lugnt på förmiddagen. Pysslade lite, ritade och läste lite sagor. Ser till att tvätta händerna jättejätte ofta. Vi spritar händerna lika ofta. Zoltán åxå, han är jätteduktig på att använda handsprit och blir sur när han inte får nån. Vi använder munskydd när vi har Zoltán väldigt nära tex vid sagoläsning, kramar och gos. Det funkar ganska så bra. Nåt litet skydd borde det väl ändå ge? Tänkte köra så här extra extra noga nu de här närmsta dagarna när han smittar som värst iaf.
Angelina har åxå blivit förkyld. Men hon har tack och lov inte fått feber och hosta än. Hon är bara snorig och hängig.
Bela kom hem strax efter lunch och bytte av mig så jag kunde åka på mitt läkarbesök på akademiska. Jag hade en tid på käk-kirurgen kl 15. Å jösses va skönt det var att kunna parkera bilen i stort sett utanför dörren. Behövde för en gångs skull inte gå flera mil som tar flera timmar för mig. Underbart! Så otroligt nöjd med mitt handikapptillstånd. Det underlättar mitt liv väldigt mycket.
En väldigt noggrann genomgång av mina tänder och mitt tandkött igen. Det färgades för att kunna se om jag kommer åt att borsta överallt och för att kunna se ev små infektioner. Jag fick beröm för att jag är duktig med tandborsten och tandtråd. Men jag fick bakläxa för tandköttet. Tandläkaren sa va boven va nästan direkt. "Antingen dricker du väldigt mycket kaffe eller cola...." Å jaaa jag fick ju då erkänna att Cola är ju min fula ovana som jag älskar. Jag fick stränga order om att sluta dricka cola helt enkelt. Ingen Cola innan transplantationen. Cola förstör mer än bara tänderna. Det kändes ganska så hårt och orättvist just då. Men jag ska fixa det. Dessutom har min fina lillasyster Marie lovat att sympati-sluta med cola hon åxå. Så vi stöttar varandra.
Efter tandläkarbesöket var jag helt slut. Jag skulle egentligen ha åkt till City Gross och storhandlat, passat på när jag var själv, men jag orkade helt enkelt inte. Orken var helt slut. Så det blev hemåt istället.
Då började jag att må illa. Vet inte varför men riktigt spy-illa. Så jag kunde inte äta så mycket kvällsmat, trots att min underbara man hade lagat en helt ljuvlig kasslergratäng.
Så hur jag ska få ihop storhandlingen den här veckan återstår att se. Jag kan ju lixom inte ha med mig barnen för då får man ju inte plats med några varor i vagnen och att dra två kundvagnar klarar jag inte. Jag får fundera ut hur jag ska göra.
Illamåendet gick iaf över efter nån timma, tog postafen och zantac så gav det med sig.

Jag minns inte om jag skrivit det tidigare men jag kör just nu en kur med TOBI podhaler. Så halsen känns ganska så raspig. Men vi håller tummarna att det hjälper iaf nånting.

Inga kommentarer: