Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



onsdag 20 februari 2013

Hör min bön!

Jag älskar det här sovrummet. Väggarna är kärleskfullt röda, tapetserade av mina och Belas händer tillsammans. Vi har ett stort sovrum, tidigare var det 2 rum men Bela slog ut väggen så det blev ett rum. Jag hatar små sovrum där man knappt kan gå runt dubbelsängen. Jag älskar fria ytor. Vi har högt till tak, 4 meter i takhöjd. Jag älskar det. Det känns som att man kan andas lite lättare då. När jag ligger vaken på nätterna med värk eller ångest så brukar jag stirra upp i taket och tänka att takhöjden påminner lite om en kyrka. Det här är min kyrka. Min tro är min familj, min man och mina barn. Min bibel är min klippbok. Mina psalmer är alla sånger som Marie och jag har lyssnat sönder när vi åkt i min bil överallt. Mina gudstjänster är familjemiddagarna när jag får samla hela min familj och njuta en måltid. Min församling är min släkt och mina vänner. Hela min religion finns samlad här under detta tak....i mig. Jag förstår de som tror på Gud och Jesus eller vad man nu kallar sin Gud. Min tro är precis lika stark och kärleksfull. En tröst i allt elände.
På kvällarna när vi går och lägger oss så tänder jag ett ljus under doftlampan och fyller den med lavendelolja. Det fyller sovrummet med en doft som ger harmoni och lugn.
Jag älskar att köpa sängkläder och bäddset, gärna dyra och lyxiga. Man spenderar så mycket tid i sovrummet/sängen så jag vill verkligen göra tiden till en njutning för alla sinnen. Vi har ingen TV i sovrummet, Bela har förbjudit det. Å på många vis är jag glad över det. Ibland när jag är riktigt sjuk så kan jag sakna att ligga i sängen och se på film. Men det kan vara nyttigt för mig att masa mig upp åxå och ta mig ner till soffan om jag nu måste se en film.
Vi har 2 st jättestora, dyra och jättemjuka mattor på varsin sida om vår stora säng. Dessa mattor är ljuvliga att sitta på och pyssla på kvällarna. Jag älskar känslan av mattluggen mellan tårna. Så mjuk och sååå underbar.
När Bela vill skämma bort mig riktigt mycket så brukar han tända massor med ljus i hela sovrummet, han vet att jag älskar ljus och hatar mörker. Han bäddar rent i sängen så det doftar ljuvligt av tvättmedel och sköljmedel. Puffar alla kuddar och lägger de i min specilla ordning. Sen sätter han på en skiva i stereon som innehåller dels avslappningsmusik och dels ljud från naturen. Helt underbart. Ikväll har han satt på just den skivan till vår dotter Angelina som ligger här brevid och försöker somna. Man kan inte annat än njuta.
Det är sånt här som jag fyller mitt liv med nu. Det är sånt här som har fått ännu större betydelse idag än vad det hade förut. Jag känner verkligen efter med alla sinnen. Man upplever saker annorlunda. Bara en sån sak som när Bela tänder alla ljus i vårt sovrum, å de är verkligen många kan jag lova, så blir jag alldeles varm i hjärtat. För jag vet ju att han har tagit sig tid till att göra detta för att göra just mig glad. Han tog sig tiden och besväret att få mig att le. Sånt gör mig rörd.
Eller när jag kommer ut på morgonen och ska åka med barnen till FSK och möts inte av en igensnöad och igenisad bil utan bilen är snyggt avsopad och rutorna skrapade. Sånt gör mig rörd.
Eller när jag går upp till sovrummet, kämpar mig uppför trappan, för att bädda sängen på förmiddagen och finner den redan bäddad. Då blir jag rörd.
Det är mycket lättare att vidröra vid mitt hjärta nu än förut. Ni är så många som rör vid mitt hjärta och jag blir alldeles varm av att bara tänka på det. Tack till alla ni som orkar finnas nu när livet är tungt och orättvist.
Jag hoppas att ni orkar fortsätta att torka mina tårar och lyssna på min rädsla och skräck. Jag hoppas ni kommer att orka fortsätta att finnas där hela vägen oavsett vart min väg för mig.

Jag är egentligen ingen religös person men jag kan villigt erkänna att jag ber varje dag nu. Jag ber om en chans att få leva. Jag ber om att få se mina barn växa upp, börja skolan, bli kära, konfirmeras, ta studenten, finna kärleken, gifta sig, skaffa barn. Jag ber om att få gå vid min mans sida i många år till. Jag ber om att vi ska få leva ett harmoniskt liv utan sjukdom och elände. Jag kanske ber om för mycket?  Men jag är kanske naiv men jag fortsätter att be, kan ju inte skada. Kanske nån hör min bön till slut?

Kärlek!

Inga kommentarer: