Sommartempo på bloggeri åxå.....

Tjaaa det är väl egentligen inte hela sanningen men det låter ju bra. Eller hur?
Att man tagit lite semester. Varvat ner och gör roligare saker helt enkelt. Mmmm önskar att så vore.
Sanningen är att jag har inte mycket lust att skriva längre.
Fast egentligen borde jag väl skriva som mest nu när de flesta av mina fans är på semester och man skulle slippa detta skvallrande: "Titta nu skriver hon om dig....." *skrattar* å så detta spekulerande om vad jag egentligen menar och tänker. Man tolkar mig och mitt skrivande som om man kände mig. Det gör ni inte.
Min nya sjukgymnast har en väldigt vuxen och sund syn på mitt bloggande tycker jag. Hon sa till mig: "Jag vet att du bloggar men jag har viktigare saker att fylla mitt liv med än att läsa alla patientbloggar för att få veta vad folk tycker om mig....." Men så jobbar hon åxå med yngre människor som bloggar, facebookar, twittrar osv osv osv. Hon är med andra ord mer van vid detta medium och forum än vad den äldre generationen är. Tyvärr får nog den äldre generationen antingen vänja sig vid att bloggar, facebook och dylikt kommer allt mer och fler kommer att använda sig av dem. För även om man ber mig att låta bli att skriva om en så ska man ju vara säker på att det finns många fler som bloggar och som inte alls är lika snälla som jag. Så ska man vara "anonym" idag och inte bli omnämd på vare sig blogg, facebook eller nåt liknande så får man nog lägga sig under en sten. Hur som helst jag kommer att fortsätta att skriva om min resa i vården, världen och här hemma. Jag tror att det är bra att problem kommer upp till belysning. Jag tror åxå på att skriva om hur man känner som liten patient i en stor vårdapparat. Jag har fått såååå många positiva mejl om just mitt öppna sätt att skriva om mina känslor om hur jag blir behandlad av vården. Då främst av patienter, men det kanske ni förstår ändå eftersom min kritik har varit rätt stark mot en del vårdpersonal. Dock ska ni veta att INGET som jag har skrivit här har varit bakom ryggen. Jag har först tagit min konflikt direkt. Men när det är som att dunka huvudet i väggen så måste man väl skriva om det? Att sen vissa helt slår ifrån sig kritik med ett "jag har inte en aaaaaaning om vad hon menar...." det får ju stå för var och en.
Jaja nog om detta.
Läget just nu.
Ont. Men vid gott mod. Har fått provat ett nytt sk morfinplåster som ska ge smärtlindring hela tiden. Man bara byter plåster var 7:e dag. Väldigt praktiskt. Men det tar 3-4 dagar innan det har effekt så jag vet ännu inte om det är nåt att hurra för. Men jag har gott hopp. Jag känner mig mycket klarare i huvudet nu än när jag tog tabletter. Så det gillas. Magen blir inte heller lika påverkad och det gillas verkligen. Så jag tror faktiskt att med dessa plåster, lite akut smärtpiller och lite lugnande när ångesten river så klarar jag nog sommaren med bravur. Jag har gott hopp om att göra det iaf.