Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 13 augusti 2013

Jobbig dag.

Det har idag varit en väldigt jobbig dag med barnen. Eller mest Zoltán faktiskt. Jag känner att sommarlovet blev nog i längsta laget för honom. Men jag trodde ju att jag var "snäll" som lät honom få ett längre sommarlov med sovmorgnar och annat. Tyvärr så klarar han inte av att inte få gå på förskolan. Han blir pest och pina här hemma. Far runt som en virvelvind och vägrar göra vad man än säger åt honom. Allt blir till en kamp och det är inte roligt. Han är väldigt energikrävande just nu och ger väldigt lite tillbaka. Angelina är fortfarande i den där charmiga bebisåldern då de kommer undan med en hel del bara för att de är söta och charmiga. Så det ska bli hjärtligt skönt när förskolan börjar igen. Jag ska ringa Agneta nån dag och fråga hur snart jag kan börja skola in Angelina åxå. Det ska bli superspännande att se hur min lilla prinsessa ska klara sig utan mamma.

Morran ser nästan ut att spricka nu. Så tjock är hon. Idag är det +1 dag. Men som sagt det är svårberäknat med katter då man inte vet när hanen fick komma till. Hon flämtar och flåsar när hon rör sig för mycket så hon sover mest i vår säng på övervåningen. Å när Bela eller jag kommer dit så är hon som en igel och vägrar släppa oss ur sikte. Hon förstår inte riktigt vad som händer stackarn.

Såret har svidit ganska rejält idag men det ser hur fint ut som helst så jag antar att det är en del i läkeprocessen. Jag är så nöjd att det äntligen stänger sig nu.
Illamåendet är svårt att rå på ordentligt. Det kommer och går lite som det vill. Förmodligen av antibiotikan.

Inga kommentarer: